Området på södra sidan av Husarviken är under förvandling från att ha varit ett gasverksområde där förhållandevis få människor har rört sig till att bli en ny stadsdel med många boende och en viktig länk ut i naturen. I den tänkta utformningen byggs kvarter längs Husarvikens södra strand, medan parklandskapet på norra sidan återställs från att ha varit plats för småindustri. Vattnet blir en gränszon till naturen, en övergång mellan stad och park och tillhörande båda.

Kontrasten mellan norra sidans ojämna och vildvuxna slänt och den tillrättalagda kaj som i framtiden kommer att utgöra den södra sidan, tas tillvara genom att skapa en asymmetrisk bro. Bron utgår från norra sidan med en bas som tar spjärn i zonen mellan land och vatten. Över vattnet tunnar bron ut för att landa lätt på den södra kajsidan. Landfästet på kajsidan utformas som en del av kajen och inte en del av bron. Bron är utformad till en enkel och sammanhållen enhet, som skuren ur ett stycke, närmast utan detaljer. Norra sidans landfäste övergår utan någon skarv till brobanans flacka bågform som uttrycker kraften i spannet och lättheten i den öppningsbara klaffen. Brons sidor är vinklade utåt för att fånga vattenspeglingarna och ge ett lätt helhetsintryck. Placeringen av bärningen i brons sidor möjliggör utformandet av en tunn brobana vilket i sin tur minskar brolängden och lutningen. Öppningsbarheten görs inte till en uppvisning mer än i öppet läge. I stängt läge är det den lugna sammanhållna formen som får dölja den överraskning som den moderna tekniken kan uppvisa.

Fotograf: Kasper Dudzik